Alltför länge har min säng vanprytts av ett riktigt skabbigt täcke. Jag har haft det i säkert femton år, och det har tjänat sitt syfte väl – men nu har det gått lite för många hål i bomullstyget. Varje gång jag vänder mig om i sängen yr det fjädrar i luften – och jag har inte ens någon amerikansk highschool-tjej att ha kuddkrig med. Illa illa.

Idag fick jag dock tummarna ur och begav mig in på Hemtex. Jag har aldrig riktigt tänkt på att det finns så ofantligt många modeller av täcken att välja på, och jag hade inte riktigt någon koll på vad jag ville ha heller. Det gamla skabbetäcket var ett duntäcke, så jag spanade lite åt det hållet i affären. Förvisso har det skrivits skräckinjagande spaltmeter om hur illa fåglarna behandlas då man handplockar dun från dem levande, men jag körde fegistaktiken: Om jag inte frågar så behöver jag inte veta om Hemtex är elakingar.

Det jag till slut fastnade för var en lyxmodell på 999 kronor. “999 kronor, vad lågbudget,” kanske man fnyser om man har koll på läget. “999 kronor, hur i helvete kan du betala så mycket för ett jävla täcke!” kanske man skriker om man är min luspanka lillasyster. För att blidka bägge sidor vill jag då påpeka att täcket ursprungligen kostade 2795 kronor men var nedsatt till drygt en tredjedel av det priset. Är alla nöjda nu?

Ser fram emot en fluffig sömn i natt, utan att behöva vakna med fjädrar i näsan. *_*

Sitter på jobbet och vill inte åka hem. Sen när jag är hemma vill jag inte åka till jobbet heller. Egentligen skulle jag nog vilja ha en egen skrubb nånstans där det inte finns folk över huvud taget, utom möjligen på IRC så jag kan låtsas vara social utan att egentligen behöva vara det. Uppenbarligen är jag inte så kompatibel med någon? Idag ska jag i alla fall åka hem till Kollega med Flickvän och spela lite Warhammer Quest – så får jag skjuta upp det roliga lite.

Apropå roligt, eller tja, typ, så såg jag klart “Sexy Voice and Robo” för några dagar sen. Det var en ruskigt bra serie (vilket är roligt) men nu finns det inte mer (vilket inte är roligt). Det var verkligen uppfriskande att se en serie där jag inte behöve trycka på paus eller dra ner skärmen till ett frimärke eller bara allmänt springa runt i rummet och skrika för att allting var så pinsamt. Himla doramaserier och deras ärkepinsamma brudar… Visserligen var Robo ruskigt pinsam också, men inget är så pinsamt som en typisk dorama-fjortis som är kär. Speciellt om hon är kär i en typisk dorama-fjortis-pojke med känslomässiga störningar. Och hur ofta händer det? Ja precis, 97.8% av alla serier någonsin.

Utom Sexy Voice and Robo. Och därför ska man se den. Häpp häpp. Nu tvingar jag alla med min elaka p-chan-vet-bäst-kraft.

Utan att gå in på några detaljer vill jag bara nämna att jag är ohyggligt irriterad och frustrerad just nu. Det får räcka så.

Syrran har varit här över helgen och det var riktigt skoj att träffa henne igen. Jag borde åka hem till bonnhålan lite oftare istället för att hänga framför datorn hela helgen varje helg. Eller nåja, nu har jag ju tv:n och min finfina digitalbox att hänga framför istället. Och det borde jag också göra; efter att ha haft boxen i ca två veckor har jag redan hunnit fylla den inbyggda hårddisken till max. Svensksubbad anime ( ), dåliga filmer jag förmodligen kommer ångra att jag sett (se Anti: The Covenant för ett talande exempel).. jag känner att jag får full valuta för den inte så lilla slanten jag lade ut!

Men som vi alla vet är pengar till för att slösas. Varför skulle jag annars köpa en massa tvspel jag inte har tid med att spela – och nu senast, ett flashcard till DS:et så jag kan dra ner ännu fler spel jag inte heller har tid med att spela? Tja, att shoppa sig lycklig… det fungerar nog för mig tror jag. (Jag blir för övrigt glad av att shoppa saker till syrran också, så titta inte på mig som om jag är roten till allt ont.)

Ja, varför jag spammar här? Återigen har jag banne mig inget att säga på LJ igen. Ibland är jag bara så sugen på att ta bort kontot där, men jag vet att jag skulle ångra mig, veltanta som jag är.

Äh, för att inte sitta här och älta och gräma mig över livet, universum och allting ska jag nog leta mig tillbaka till den magiska digitalboxen och lite deckare. Lite mord livar nog upp mig ska ni se.

Edit: Fast först, Bravery av L’Arc~en~Ciel

V-chan skrev nyss om ” mystiska hål bakom möbler i mörka rum” som äter upp kläder, och baske mig om jag inte verkar ha några såna underliga dimensioner här hemma också. I morse ägnade jag fem minuter jag egentligen inte hade över åt att leta efter ett visst par byxor. Jag har fortfarande ingen aning om var de är. Mycket fascinerande.

Idag kom vinterns första snöfall. Jag kan inte säga att jag längtat av hela mitt hjärta utan att nämnda hjärta skulle skrumpna ihop till ett russin av den fruktansvärda lögnen (och jag hatar russin, så jag tror jag låter bli), men jag antar att jag åtminstone kan se fram emot att det blir lite ljusare på morgonen. Det kommer förvisso vara föga tröst när jag måste pulsa fram genom midjehöga drivor om några veckor.

…eller det är väl vad Stockholmarna på mitt kontor tror i alla fall. Uppsala? Praktiskt taget Norrland! (På vilket jag svarar, “Jag förstår inte er knepiga skånska” och går därifrån. Nåväl, det hade inget med något att göra)

För övrigt har jag just lagt in en beställning på att uppgradera vårt bredband från 24/10 till 25-50/10. Det ska bli gött.

Några stycken mail from hell senare och jag vet inte om de gjorde saken bättre eller sämre. Nåväl, jag försöker i alla fall, även om det förmodligen är två steg framåt, ett tillbaka. Ett och ett halft, kanske.

Det måste sägas: det känns extremt underligt att sitta och formulera mig på svenska, såhär efter att ha bloggat på engelska i nästan  7 år. (De gamla inläggen är ruskigt pinsamma, men jag vill i alla fall inbilla mig att jag blivit skickligare av det)

Jo, det är ju bra att träna på det gamla modersmålet också, problemet är bara att jag tycker att jag låter för tillgjord och högtravande. Det kanske löser sig med tiden; jag måste komma in i vanan bara.

Jag blev i förrgår påmind om några gamla flashspel jag roat mig med: Crimson Room och uppföljaren Viridian Room.Jag klarade dem aldrig way back when, men nu har jag klickat mig igenom bägge. Visserligen nyttjade jag mig av Google för att bli klar med Viridian Room, men det räknas ändå.

Varför i hela fridens namn sitter jag med WordPress Visual Editor? Den känns extremt ineffektiv. *byter*