Språkrådet har precis släppt sin “nyordlista” – ord insamlade under 2011 som ska spegla språkets utveckling. Eller något sånt. Påstås det i alla fall.

Många av de listade orden känns väl ok. De har viss relevans, även om jag tror att många av dem kommer glömmas igen rätt snart. Hoppas i alla fall att 2012 kommer innehålla mindre plankning och uggling.

Många andra har jag aldrig hört förut, och de låter helt bedrövliga i mina öron:

“Framåtlutad” kallar man tydligen någon som är driven, företagsam, energisk. Jaha?

“Förväntis” – en person man förväntar sig något av. Finns det över huvud taget någon person utanför Södermalm som använder sig av ord som slutar på -is?

“Nysare” är tydligen direkt taget från engelska “sneezer” och är en person som sprider nyheter vidare. Right.

Min absoluta favorit på listan – och med det menar jag då ett hatobjekt som överstiger allt annat – är dock tjejsamla.

Birgitta Lindgren som jobbar som nyordsansvarig på Språkrådet berättar i en intervju på SvD att tjejsamla betyder att man nöjer sig med några stycken. Till skillnad från killar som nördar in sig i sitt samlande då. Tjejer är ju inte så nördiga, så klart vi inte vet hur man samlar ordentligt.

Min spelsamling begs to differ. Men jag är nog lite sådär tjejtjejig då. Jag är halvkass på att vara tjej, måste vara så. Och med prefixet “tjej-” vet vi ju att det är den sämre versionen som åsyftas. Tjejkast. Kärringknop. Damfotboll. (Och så fick jag lära mig att “tjejkött” är typ kyckling. Sånt som tjejer äter. Jag som gillar blodiga ryggbiffar. Misslyckad igen då.)

Ja, och nu tjejgnäller jag lite om det då.

Hej. Jag är prositen. Jag är en tjejtjej.

Vad jag vill beklaga mig över den här gången – för ja, självklart skall bloggar i första hand utnyttjas i gnäll-syfte – är det bristfälliga grepp folk i allmänhet verkar ha om svensk grammatik. Nu vill jag inte på något viss påskina att jag är oklanderlig själv, men jag har då åtminstone vett att inte blanda ihop orden “de” och “dem”.

Snälla människor, vad är så svårt att förstå här?

De är subjekt, dem är objekt.

…eh, okej, det kanske inte säger så mycket, men testa att byta ut de mot vi. På samma sätt byter du ut dem mot oss.

“Dem är hungriga” -> “Oss är hungriga”. Låter det som något som en person som faktiskt ansträngt sig för att komma ihåg att plocka med sig hjärnan till jobbet idag någonsin skulle säga? Nej, precis. Om du inte vill framstå som en neandertalare med grav bakfylla efter din tredje lobotomi utförd av en hamster hög på ecstasy (alternativt en såndär moe anime-flicka som tror att hon är jättesöt men som tja, egentligen passar in på förklaringen i meningen föregående denna parentes)  - lär dig skillnaden!

Eller om det nu är så förbannat svårt som det verkar, använd “dom”, detta förhatliga ord som ser så otroligt fult ut i skrift men som faktiskt kan användas som ersättning både för “de” och “dem”.  Det är förmodligen ordet “dom” som har skadat svenska språket så grovt att många tror att “dem” är exakt samma sak – men jag bryr mig inte. Använd “dom” om du måste. Använd inte “dem” om du inte fattar till 100% när det är okej.

Over and out.

Okej, det här temat är snyggt nog. Och annorlunda. Så jag kör med det ett tag till.

Snabbt byte av samtalsämne: Jag hade tänkt sätta mig och kolla på nån av filmerna som fyller upp digitalboxens hårddisk – alternativt nån av Lovefilm-titlarna jag har hemma även om de inte känns så otroligt sexiga just nu – men sen blev jag fast i en obegriplig bugsökning som jag lika gärna kunde göra på jobbet i morgon. Nu är det lite sent va. Eller okej, jag hinner väl med det andra halvan av Lynley-avsnittet jag började kolla på igår, men av någon outgrundlig anledning drogs mina ögon bort till Guitar Hero-samlingen jag har i hörnan.

Fast nej. Det känns fortfarande inte riktigt läge att leva om i lägenheten, så. Öh. Gnöh.

Nu försökte jag precis trycka in mobiltelefonladdaren i iPoden. Kan vara så att jag är lite borta i huvudet just nu.

Idag fick jag dock tummarna ur och begav mig in på Hemtex. Jag har aldrig riktigt tänkt på att det finns så ofantligt många modeller av täcken att välja på, och jag hade inte riktigt någon koll på vad jag ville ha heller. Det gamla skabbetäcket var ett duntäcke, så jag spanade lite åt det hållet i affären. Förvisso har det skrivits skräckinjagande spaltmeter om hur illa fåglarna behandlas då man handplockar dun från dem levande, men jag körde fegistaktiken: Om jag inte frågar så behöver jag inte veta om Hemtex är elakingar.

Det jag till slut fastnade för var en lyxmodell på 999 kronor. “999 kronor, vad lågbudget,” kanske man fnyser om man har koll på läget. “999 kronor, hur i helvete kan du betala så mycket för ett jävla täcke!” kanske man skriker om man är min luspanka lillasyster. För att blidka bägge sidor vill jag då påpeka att täcket ursprungligen kostade 2795 kronor men var nedsatt till drygt en tredjedel av det priset. Är alla nöjda nu?

Ser fram emot en fluffig sömn i natt, utan att behöva vakna med fjädrar i näsan. *_*

Det jag spelar just nu är Terranigma – Quintet / Enix sista mästerverk i serien som i övrigt består av Soul Blazer och Illusion of Gaia. Det är väldigt stämningsfullt och känslosamt sådär som bara SNES-RPG kan vara, men ibland vill jag bara dänga handkontrollen i väggen. Jaha, jag skulle ha gått under det där trädet för att hitta en nästan osynlig kista som innehåller den där saken jag behöver för att komma vidare i spelet. Ja men dåså! Då har jag ju irrat omkring i skogen i onödan i bara 20 minuter! Finfint!

Det brukar komma på tal när jag pratar spelnostalgi med syrran – kanske hade vi mer tålamod förr? Jag vet inte. Jag vill ju tro att jag har blivit bättre med åren; vill ju inte ha regresserat till en värdelös noob som springer till gameFAQs.com så fort jag inte fattar varför den fyrkantiga kuben inte går in i det runda hålet… Men alltså, för att fortsätta på den ofantligt bra liknelsen – nu för tiden så behöver man inte trycka in fyrkantiga kuber i runda hål, eftersom det fanemig inte är logiskt. Nu när jag är en gammal tanta vill jag att saker ska vara logiska.

Och med det sagt inser jag att jag nog inte ska spela om några gamla PC-peka-och-klicka-spel från tidiga 90-talet, då kommer jag nog skjuta mig i skallen. Ahahaha.

This post is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

Apropå roligt, eller tja, typ, så såg jag klart “Sexy Voice and Robo” för några dagar sen. Det var en ruskigt bra serie (vilket är roligt) men nu finns det inte mer (vilket inte är roligt). Det var verkligen uppfriskande att se en serie där jag inte behöve trycka på paus eller dra ner skärmen till ett frimärke eller bara allmänt springa runt i rummet och skrika för att allting var så pinsamt. Himla doramaserier och deras ärkepinsamma brudar… Visserligen var Robo ruskigt pinsam också, men inget är så pinsamt som en typisk dorama-fjortis som är kär. Speciellt om hon är kär i en typisk dorama-fjortis-pojke med känslomässiga störningar. Och hur ofta händer det? Ja precis, 97.8% av alla serier någonsin.

Utom Sexy Voice and Robo. Och därför ska man se den. Häpp häpp. Nu tvingar jag alla med min elaka p-chan-vet-bäst-kraft.

Syrran har varit här över helgen och det var riktigt skoj att träffa henne igen. Jag borde åka hem till bonnhålan lite oftare istället för att hänga framför datorn hela helgen varje helg. Eller nåja, nu har jag ju tv:n och min finfina digitalbox att hänga framför istället. Och det borde jag också göra; efter att ha haft boxen i ca två veckor har jag redan hunnit fylla den inbyggda hårddisken till max. Svensksubbad anime ( ), dåliga filmer jag förmodligen kommer ångra att jag sett (se Anti: The Covenant för ett talande exempel).. jag känner att jag får full valuta för den inte så lilla slanten jag lade ut!

Men som vi alla vet är pengar till för att slösas. Varför skulle jag annars köpa en massa tvspel jag inte har tid med att spela – och nu senast, ett flashcard till DS:et så jag kan dra ner ännu fler spel jag inte heller har tid med att spela? Tja, att shoppa sig lycklig… det fungerar nog för mig tror jag. (Jag blir för övrigt glad av att shoppa saker till syrran också, så titta inte på mig som om jag är roten till allt ont.)

Ja, varför jag spammar här? Återigen har jag banne mig inget att säga på LJ igen. Ibland är jag bara så sugen på att ta bort kontot där, men jag vet att jag skulle ångra mig, veltanta som jag är.

Äh, för att inte sitta här och älta och gräma mig över livet, universum och allting ska jag nog leta mig tillbaka till den magiska digitalboxen och lite deckare. Lite mord livar nog upp mig ska ni se.

Edit: Fast först, Bravery av L’Arc~en~Ciel

Nu kan man ju ha åsikter om det verkligen känns helt sympatiskt av spelutvecklare att släppa slutet av spelet mot extra betalning. Host harkel. Och även om det bara kostade 800 microsoftpoäng (typ.. 90 kronor? uh? svaga jävla kronkurs) så är det ett tankesätt jag egentligen anser mig vara en anhängare av. Liksom. Vadfan. Extramaterial är en sak, men resten av storyn?

Nåja, nu var det så himla roligt att få spela mer av spelet, så jag förlåter dem. De får gärna släppa ännu fler områden och storyelement för nedladdning innan det är dags för del 2 i spelet. ♥ Även om.. OJ OJ SPOILEROMRÅDE SÅ INGA DETALJER det kanske kan bli lite svårt.

Ok, nu har jag gjort min schemalagda dammsugning, så jag skulle nog ta itu med resten av Sexy Voice and Robo-avsnittet. Sen, vem vet, ännu ett Prince of Persia? Eller. Fanken. Min tragiska lovefilm-hög. Vi får väl se.

Edit: Oj men vad sexigt det kan bli om man sitter i Visual mode och tror att man använder HTML mode. uNF!

Jag skulle i och för sig egentligen vilja posta lite oftare i min LiveJournal också. Jag gillar ju att skriva mina flummiga inlägg och få reaktion på vad jag skriver. Suck. Men förutom att jag måste väga min önskan att få vara lite privat mot att jag egentligen är världens attention whore och vill få alla att skratta så.. vad kan jag säga. Jag är bara så pärskans lat. Och har prestationsångest? Kanske. Jag vet inte.

Sitter på jobbet och rullar tummarna. Det finns en massa att göra, men jag är inte ett dugg motiverad. Debugging här eller tech support där. System som inte ens kör den senaste koden uppvisar intressanta buggar som måhända redan är fixade, vad vet jag? Usch. Jag vill bara hem och spela Prince of Persia.  Alla Prince of Persia. Nåja, alla sedan “Sands of Time”, det räcker för min del. Jag vill styra en snerkig atletisk kille med knasig kvinnosyn och stort ego runt i en sandöken. Jag vill hoppa runt mellan flaggstänger och husväggar och konstiga falliska objekt. Drämma sabeln in i en biffig vakt ibland kanske? Ja, varför inte?

Men nejdå, här ska jag kolla varför Favoritkundens forecast kraschar. Så roligt då.