Oj. Hej. Jag tror jag glömde bort att jag hade en blogg här också. Det blir lite sådär när man sprider ut härligheten på många ställen;ibland blir det för mycket till och med för mig. Även om jag egentligen är lika cool som Kungen av Hela Kosmos. Fast jag har å andra sidan ingen liten prins att delegera ansvaret till. Hur skulle det se ut om en liten knoddis bloggade åt mig?  Svara inte på det. Jag har sett kattblogger. Huvva.

Nu minns jag i och för sig helt plötsligt att jag satt och skrev på ett blogginlägg häromveckan, strax innan det blev dags för julledighet, men det var så ruskigt tråkigt så det får nog ligga kvar på privat.

Apropå prinsar vet jag inte om jag tycker att Prince of Persia är på väg åt rätt håll. Jag spelade lite på senaste XBOX360-versionen igår kväll, och det är snyggt, visst, och det är plattform, weeeeh, men vadfan, käften pojkspoling. Du tror att du är cool och lite raggmunkig, men du känns som en desperat brat som asså bara måste ha med sig någotn hem från krogen för annars blir det så pinsamt nästa vecka när du måste hitta på nåt om hon den där jättesnygga med jättemelonerna igen. Dina kompisar börjar känna igen historierna nu.

Dessutom ska Prince of Persia vara svårt så in i helvete. Visserligen hade Sands of Time den där extremsexiga tidsbakåtspolningsmekanismen (phew), men den hade ändå sina begränsningar. Flickvän™ dyker bara upp, fixar allt, zoomar tillbaka dig till plattan du stod på innan du försökte begå självmord (läs och lär, grammatikinkompetenta snorungar; och förresten när jag ändå ska såga er måste jag berätta att det heter våldtäkt, inte våldtäckt. Vadfan är det för fel på er egentligen? Det har visserligen inget med grammatik att göra men det tillhör ändå allmänbildningen) och man behöver inte ens anstränga sig för att inte dö. Vete fan om man kan dö ens, tror Flickvän™ hjälper till i strider också.

Måste verkligen alla spel vända sig till casual gamers?

Nej nu ska fröken bitterfitta hålla käften ett tag. Angående subjectet: V-chan, du vill väl ha en liten skruvmejsel? Jag fattar ingenting?

En vecka in på NaNoWriMo och jag är faktiskt mer eller mindre ikapp! Mer eller mindre för att jag fortfarande inte har skrivit något idag, alltså, så jag ligger på det sättet ca 1000 ord efter. Det känns helt fantastiskt konstigt, med tanke på att jag har varit väldigt omotiverad i mitt skrivande.

Nåja. Istället för att haka upp mig på det tänker jag berätta om den film vi såg igår, The Howling. Egentligen behöver jag bara säga att det är en varulvsfilm från 1980 så följer allt kommande från det, men jag tar den långa versionen ändå.

Reportern Karen White har fångat en seriemördares intresse. Filmen börjar med att hon och hennes kollegor försöker locka fram “Eddie”, men det slutar i att hon blir antastad av honom inne i en porrbutik. Polisen skjuter ihjäl honom, Karen är så traumatiserad att hon glömmer alla detaljer om vad som skett, och hon kan inte ens ha sex med sin mustaschprydda make längre eftersom hon får flashbacks av överfallet. Karens psykolog skickar iväg paret till The Colony, ett vilohem han driver, och där möts de av en radda underliga karaktärer, bland annat en gubbe som vill ända sitt liv genom att slänga sig i grillen, samt tutt-Lisa ™ som vill sexa på Karens make Bill.

Det blir inte så väldigt avslappnade i The Colony, dock, för det visar sig att det är en varulvskoloni; att tutt-Lisa får sexa på Bill, att seriemördar-Eddie inte är död utan också är en varulv, samt att ja, ta mig fan, psykologen har överdriven hårväxt och vassa tänder han också.

Eftersom filmen är gjord 1980 så har den inte så spektakulära effekter. Jag citerar T-chan: “Han verkar ha en cykelpump kopplad in i huvudet?” Förvandlingsscenerna tar längre tid än Sailor Moons dito, och här får vi inte ens se långa slanka kvinnoben; nej tack, här är det extrem behårighet och ögon som ser ut att ploppa ur skallen när som helst som gäller.

Huvudpersonen är den mesigaste lilla angst-råtta jag sett på ett bra tag. Jag kan inte ens skylla på tidigt åttiotal här, eftersom det fanns en kick-ass-tjej med i bilden i någon timme (innan hon blev uppäten av Eddie).

Nej, den här filmen kan inte rekommendera, sen får den vara hur mycket kultklassiker som helst. Det finns bara en poäng värd att nämna, och det är att Doktorn från Star Trek Voyager spelar seriemördar-Eddie. Det såg jag inte, måste jag säga.

Igår var första november och det innebär att jag borde ha skrivit en sisådär 1667 ord på min NaNo. Detta hände inte. Vad som istället hände var följande:

• Blood for Dracula
• Super Mario RPG
• Fallout 3
• och sist och faktiskt minst 850 ord på min Nano.

Såhär i efterhand vet jag inte om jag kan säga att jag spenderade tiden väl.

Blood for Dracula är en “skräck”film från  70-talet, där stackars Dracula har ett problem. Han har nämligen tagit slut på alla oskulder i trakten, och då han blir våldsamt illamående av att dricka blod från orena källor – ja,tror ni verkligen att han vill utsätta sig för risken att dra på sig en fruktansvärd STD utan att ens få rajtan-tajtan först? – tvingas han resa till Italien för att skaffa sig en nya fruga. För alla vet ju att italienska brudar är kända för sitt skyddade liv, tack vare de extremt religiösa föräldrarna de har oturen att skaffa sig.

Dracula, och hans tjänare som jag vill minnas heter Anton, blir inbjudna till att bo på ett gods där ägaren har fyra döttrar han gärna vill få bortgifta för att få in mer pengar han kan spela bort. Dracula tycker *om nom nom*. Dracula upptäcker den hårda vägen att alla döttrar redan givit bort sitt alla heligaste till gårdskarlen. Dracula kräks i ett badkar.  Prositen önskar att hon inte behövt se gårdskarlen ha sex med kvinnorna. Prositen försöker distrahera sig genom att titta på alla bara bröst istället för den guppande gårdskarlen. Prositen lyckas inte så bra.

Det hela slutar i alla fall tragiskt för stackars Dracula som får varenda lem avhuggen av gårdskarlens fruktansvärda yxa. Och han som bara ville ha lite kärlek. :’(

Super Mario RPG var åtminstone roligt. Egentligen skulle jag fortsatt spela det så jag blir klar med det, men nu ville jag faktiskt testa Fallout 3 eftersom jag köpte det för överpris i fredags – väntar jag för länge med att spela det förlorar ju jag praktiskt taget pengar på det.

Fallout 3 är ett väldigt efterlängtat spel. Inte bara av mig – jag har ju faktiskt inte tagit mig igenom tvåan än, trots att det kom ut för exakt 10 år sedan – utan av ungefär hela datorspelsvärlden.  Spelet utspelar sig år 2277, 200 år efter att världen satte igång att bomba ner varandra med kärnvapen, och huvudpersonen har levt i ett skyddsrum i hela sitt liv. Den första timmen går ut på att skapa den karaktär du ska leva med resten av spelet och att inse att du har det bra och tryggt och att din pappa är där för dig hela tiden, nawww – sen förstörs allting helt plötsligt då din pappa bara drar och alla vakter i skyddsrummet nu hemskt gärna vill ta reda på vad du vet om hela historien.

Bäst att dra, med andra ord. Första tanken är väl att ta reda på var farsan tagit vägen, men som sig bör i Fallout-spelen är det bara början – och du kan gott skita i det också om du känner att du har bättre saker för dig. Typ, ha sex med alla brudar du stöter på, hö hö hö.

Sedan slutligen min Nano. Ja, jag ska försöka skärpa mig och skriva mer idag. Jag är dock en aning bitter över att jag inte fick registrera min totala summa skrivna ord innan midnatt – sidan strejkade totalt och släppte inte in mig förrän två minuter över. Är vi så många svennar som loggar in i sista minuten alltså?

V-chan skrev nyss om ” mystiska hål bakom möbler i mörka rum” som äter upp kläder, och baske mig om jag inte verkar ha några såna underliga dimensioner här hemma också. I morse ägnade jag fem minuter jag egentligen inte hade över åt att leta efter ett visst par byxor. Jag har fortfarande ingen aning om var de är. Mycket fascinerande.

Idag kom vinterns första snöfall. Jag kan inte säga att jag längtat av hela mitt hjärta utan att nämnda hjärta skulle skrumpna ihop till ett russin av den fruktansvärda lögnen (och jag hatar russin, så jag tror jag låter bli), men jag antar att jag åtminstone kan se fram emot att det blir lite ljusare på morgonen. Det kommer förvisso vara föga tröst när jag måste pulsa fram genom midjehöga drivor om några veckor.

…eller det är väl vad Stockholmarna på mitt kontor tror i alla fall. Uppsala? Praktiskt taget Norrland! (På vilket jag svarar, “Jag förstår inte er knepiga skånska” och går därifrån. Nåväl, det hade inget med något att göra)

För övrigt har jag just lagt in en beställning på att uppgradera vårt bredband från 24/10 till 25-50/10. Det ska bli gött.

Mums, jag tycker verkligen om hur allting går enligt planerna.Eftersom det är så fullt upp på jobbet och jag inte har tid att sitta och gräva med support så måste förstås Favoritkunderna (notera stark ironi här) dyka upp med

1. hilfe hilfe nåt går snett, snälla gräv ner er i den här jobbiga koden och fixa!
2. Dessutom behöver ni koda om den här saken åt oss, kan vi få en tidsuppskattning?

Det börjar närma sig lunchdags och jag har hittat och ordnat upp punkt ett – men tidsuppskattning kan de se sig i stjärnorna efter. Att de har två till support-frågor liggandes i kö tänker jag också vänligt men bestämt ignorera ett tag till. Nu vill jag koda.

För att byta till ett trevligare ämne så har SOOM äntligen skickat min senaste order, så nu är det bara en tidsfråga innan jag får hem den 70-centimetersdocka jag beställde för en månad sen. Jag ser dock inte fram emot att betala tullavgiften, men det blir en senare fråga.

Några stycken mail from hell senare och jag vet inte om de gjorde saken bättre eller sämre. Nåväl, jag försöker i alla fall, även om det förmodligen är två steg framåt, ett tillbaka. Ett och ett halft, kanske.

Det måste sägas: det känns extremt underligt att sitta och formulera mig på svenska, såhär efter att ha bloggat på engelska i nästan  7 år. (De gamla inläggen är ruskigt pinsamma, men jag vill i alla fall inbilla mig att jag blivit skickligare av det)

Jo, det är ju bra att träna på det gamla modersmålet också, problemet är bara att jag tycker att jag låter för tillgjord och högtravande. Det kanske löser sig med tiden; jag måste komma in i vanan bara.

Jag blev i förrgår påmind om några gamla flashspel jag roat mig med: Crimson Room och uppföljaren Viridian Room.Jag klarade dem aldrig way back when, men nu har jag klickat mig igenom bägge. Visserligen nyttjade jag mig av Google för att bli klar med Viridian Room, men det räknas ändå.

Varför i hela fridens namn sitter jag med WordPress Visual Editor? Den känns extremt ineffektiv. *byter*

Lunchade på Fridays idag. Sjukt god extremt mättande hamburgare. Dock dubbelt så dyrt som McDonalds. Det kostar att jobba på Östermalm Sånt fiiiint område det här. Speciellt när man måste gå slalom mellan hundbajshögarna, men det ämnet har jag avverkat till leda IRL, så nu droppar jag det. Eller så gör jag äntligen slag i saken och börjar med den där Bajsbloggen jag snackat om ett tag. Dagens plupp osv.

Nu lite jobbsnack: Uff, vi ska släppa en ny version av systemet i slutet på nästa månad, och då ska vi hinna bli klar med en räcka nya funktioner som vi inte ens har hunnit speca klart än. Det blir nog bra det  Tack och lov är chefen den som kodar mest av alla, så det är inte sen sån där överbabblande abstrakt manager som har nada koll på något. Skit samma, det kommer bli lite tungt iaf.

Och jag får inte ens riktigt halvdag på fredag, så som är kutym på vårt kontor innan röda dagar – jag måste ha kundmöte. Snyft. De ska förutom att diskutera gemensamma utvecklingsprojekt med oss också ge oss en genomgång av deras system. Kan ju säga att jag kunde bry mig mer. Mycket mer.

Försov mig i morse.Inte så farligt mycket; vaknade runt 20-25 minuter senare än vanligt – visserligen är min plan att gå upp klockan 6 då mobilen börjar tjuta åt mig, men det brukar bli framåt 20 över vanligtvis och 6.45 idag – men det var ändå tillräckligt för att få mig att missa bussen och i förlängningen det tåg jag tänkte ta. Snyft.

Nej,  mina marginaler på morgonen är inte så breda. Vad kan jag säga, jag gillar att sova. Snoozar så länge jag kan, halvsover på tjugominutersbussresan ner till stationen, och självklart är jag helt däckad på tåget. Frukost? Det är väl därför det finns knäckebröd och frukt på jobbet, väl?

Själva tågresan fungerade fruktansvärt mycket bättre än gårdagens fiasko. Inga signalfel som fördröjde alla tåg med minst 40 minuter, med andra ord. Passade på att njuta lite av att det är ljust ute igen nu efter att det blivit vintertid. Inte för att jag egentligen reflekterade speciellt mycket över det, jag sover som sagt mest.

Kände mig sen, sen, sen, men det är bara i mitt huvud. Ingen annan var på plats när jag kom in till kontoret, och inte så konstigt heller för den delen – klockan var ju bara 8.25. Oh noes, hela 15 minuter senare än vanligt.

House-avsnittet igår var fruktansvärt underhållande: En 58-årig kvinna som bestämt sig för att leva livet nu när hon uppnått samma ålder som hennes mor var när hon dog. Så hon åkte till sydamerika och tatuerade sig, knullade runt, och “sniffade kokain från en homosexuell mans mage”. Sen blev hon sjuk, lagom till att hon bjudit hem en, eh, eskortkvinna. Hejja på! Jag tänkte säga att så vill jag också vara när jag är 58, men jag vill nog stryka några saker från listan. Men livslusten, åh gud, ja.

För övrigt ser kalendern helt miffo ut. Vad i helvete. Fixar.. öh, sen, tror jag.

Dagens ord på tyda.se är lubricate. Tack för det, ja.

Eftersom jag just nu verkar vara i onåd hos en viss person som känns rätt relevant i mitt liv orkar jag inte peta i min LJ, så jag tänkte köra lite här istället. Jaja jag vet. Bloggar överallt och inte uppdaterar jag dem heller. Host harkel. Men, eh, omväxling! Skriva på svenska och annan look och.. fan vet jag. Vi får se om det fungerar.

Read the rest of this entry »