HomeDags för ett gammalt hederligt rant; det var ett tag sedan.
Språkrådet har precis släppt sin “nyordlista” – ord insamlade under 2011 som ska spegla språkets utveckling. Eller något sånt. Påstås det i alla fall.
Många av de listade orden känns väl ok. De har viss relevans, även om jag tror att många av dem kommer glömmas igen rätt snart. Hoppas i alla fall att 2012 kommer innehålla mindre plankning och uggling.
Många andra har jag aldrig hört förut, och de låter helt bedrövliga i mina öron:
“Framåtlutad” kallar man tydligen någon som är driven, företagsam, energisk. Jaha?
“Förväntis” – en person man förväntar sig något av. Finns det över huvud taget någon person utanför Södermalm som använder sig av ord som slutar på -is?
“Nysare” är tydligen direkt taget från engelska “sneezer” och är en person som sprider nyheter vidare. Right.
Min absoluta favorit på listan – och med det menar jag då ett hatobjekt som överstiger allt annat – är dock tjejsamla.
Birgitta Lindgren som jobbar som nyordsansvarig på Språkrådet berättar i en intervju på SvD att tjejsamla betyder att man nöjer sig med några stycken. Till skillnad från killar som nördar in sig i sitt samlande då. Tjejer är ju inte så nördiga, så klart vi inte vet hur man samlar ordentligt.
Min spelsamling begs to differ. Men jag är nog lite sådär tjejtjejig då. Jag är halvkass på att vara tjej, måste vara så. Och med prefixet “tjej-” vet vi ju att det är den sämre versionen som åsyftas. Tjejkast. Kärringknop. Damfotboll. (Och så fick jag lära mig att “tjejkött” är typ kyckling. Sånt som tjejer äter. Jag som gillar blodiga ryggbiffar. Misslyckad igen då.)
Ja, och nu tjejgnäller jag lite om det då.
Hej. Jag är prositen. Jag är en tjejtjej.