Idag har jag suttit instängd på mitt rum och mestadels spelat tvspel, vilket delvis har resulterat i en synnerligen irriterande huvudvärk ovanför vänstra ögonbrynet, men mestadels i att jag påminnts om hur obarmhärtigt frustrerande spel var för en sisådär femton år sedan.

Det jag spelar just nu är Terranigma – Quintet / Enix sista mästerverk i serien som i övrigt består av Soul Blazer och Illusion of Gaia. Det är väldigt stämningsfullt och känslosamt sådär som bara SNES-RPG kan vara, men ibland vill jag bara dänga handkontrollen i väggen. Jaha, jag skulle ha gått under det där trädet för att hitta en nästan osynlig kista som innehåller den där saken jag behöver för att komma vidare i spelet. Ja men dåså! Då har jag ju irrat omkring i skogen i onödan i bara 20 minuter! Finfint!

Det brukar komma på tal när jag pratar spelnostalgi med syrran – kanske hade vi mer tålamod förr? Jag vet inte. Jag vill ju tro att jag har blivit bättre med åren; vill ju inte ha regresserat till en värdelös noob som springer till gameFAQs.com så fort jag inte fattar varför den fyrkantiga kuben inte går in i det runda hålet… Men alltså, för att fortsätta på den ofantligt bra liknelsen – nu för tiden så behöver man inte trycka in fyrkantiga kuber i runda hål, eftersom det fanemig inte är logiskt. Nu när jag är en gammal tanta vill jag att saker ska vara logiska.

Och med det sagt inser jag att jag nog inte ska spela om några gamla PC-peka-och-klicka-spel från tidiga 90-talet, då kommer jag nog skjuta mig i skallen. Ahahaha.

Sitter på jobbet och vill inte åka hem. Sen när jag är hemma vill jag inte åka till jobbet heller. Egentligen skulle jag nog vilja ha en egen skrubb nånstans där det inte finns folk över huvud taget, utom möjligen på IRC så jag kan låtsas vara social utan att egentligen behöva vara det. Uppenbarligen är jag inte så kompatibel med någon? Idag ska jag i alla fall åka hem till Kollega med Flickvän och spela lite Warhammer Quest – så får jag skjuta upp det roliga lite.

Apropå roligt, eller tja, typ, så såg jag klart “Sexy Voice and Robo” för några dagar sen. Det var en ruskigt bra serie (vilket är roligt) men nu finns det inte mer (vilket inte är roligt). Det var verkligen uppfriskande att se en serie där jag inte behöve trycka på paus eller dra ner skärmen till ett frimärke eller bara allmänt springa runt i rummet och skrika för att allting var så pinsamt. Himla doramaserier och deras ärkepinsamma brudar… Visserligen var Robo ruskigt pinsam också, men inget är så pinsamt som en typisk dorama-fjortis som är kär. Speciellt om hon är kär i en typisk dorama-fjortis-pojke med känslomässiga störningar. Och hur ofta händer det? Ja precis, 97.8% av alla serier någonsin.

Utom Sexy Voice and Robo. Och därför ska man se den. Häpp häpp. Nu tvingar jag alla med min elaka p-chan-vet-bäst-kraft.

Utan att gå in på några detaljer vill jag bara nämna att jag är ohyggligt irriterad och frustrerad just nu. Det får räcka så.

Syrran har varit här över helgen och det var riktigt skoj att träffa henne igen. Jag borde åka hem till bonnhålan lite oftare istället för att hänga framför datorn hela helgen varje helg. Eller nåja, nu har jag ju tv:n och min finfina digitalbox att hänga framför istället. Och det borde jag också göra; efter att ha haft boxen i ca två veckor har jag redan hunnit fylla den inbyggda hårddisken till max. Svensksubbad anime ( ), dåliga filmer jag förmodligen kommer ångra att jag sett (se Anti: The Covenant för ett talande exempel).. jag känner att jag får full valuta för den inte så lilla slanten jag lade ut!

Men som vi alla vet är pengar till för att slösas. Varför skulle jag annars köpa en massa tvspel jag inte har tid med att spela – och nu senast, ett flashcard till DS:et så jag kan dra ner ännu fler spel jag inte heller har tid med att spela? Tja, att shoppa sig lycklig… det fungerar nog för mig tror jag. (Jag blir för övrigt glad av att shoppa saker till syrran också, så titta inte på mig som om jag är roten till allt ont.)

Ja, varför jag spammar här? Återigen har jag banne mig inget att säga på LJ igen. Ibland är jag bara så sugen på att ta bort kontot där, men jag vet att jag skulle ångra mig, veltanta som jag är.

Äh, för att inte sitta här och älta och gräma mig över livet, universum och allting ska jag nog leta mig tillbaka till den magiska digitalboxen och lite deckare. Lite mord livar nog upp mig ska ni se.

Edit: Fast först, Bravery av L’Arc~en~Ciel

Ja men häpp häpp, jag kan ju bara jag vill! Och med det menar jag att jag igår satte mig ner och spelade igenom hela Prince of Persia: Epilogue trots att spelet dels hade aningens högre svårighetsgrad än originalspelet, och dels finns det inte en enda jävla GameFAQ som kunde hjälpa mig när jag fastnade eftersom fanskapet till spel släpptes i förrgår. Ja jävlar.

Nu kan man ju ha åsikter om det verkligen känns helt sympatiskt av spelutvecklare att släppa slutet av spelet mot extra betalning. Host harkel. Och även om det bara kostade 800 microsoftpoäng (typ.. 90 kronor? uh? svaga jävla kronkurs) så är det ett tankesätt jag egentligen anser mig vara en anhängare av. Liksom. Vadfan. Extramaterial är en sak, men resten av storyn?

Nåja, nu var det så himla roligt att få spela mer av spelet, så jag förlåter dem. De får gärna släppa ännu fler områden och storyelement för nedladdning innan det är dags för del 2 i spelet. ♥ Även om.. OJ OJ SPOILEROMRÅDE SÅ INGA DETALJER det kanske kan bli lite svårt.

Ok, nu har jag gjort min schemalagda dammsugning, så jag skulle nog ta itu med resten av Sexy Voice and Robo-avsnittet. Sen, vem vet, ännu ett Prince of Persia? Eller. Fanken. Min tragiska lovefilm-hög. Vi får väl se.

Edit: Oj men vad sexigt det kan bli om man sitter i Visual mode och tror att man använder HTML mode. uNF!

Jag skulle egentligen vilja posta lite oftare här. Det är skönt att skriva av sig på svenska, skönt att komma från min vanliga publik och få skriva om andra saker… dessutom är det här wordpress-temat så snyggt att vila ögonen på.

Jag skulle i och för sig egentligen vilja posta lite oftare i min LiveJournal också. Jag gillar ju att skriva mina flummiga inlägg och få reaktion på vad jag skriver. Suck. Men förutom att jag måste väga min önskan att få vara lite privat mot att jag egentligen är världens attention whore och vill få alla att skratta så.. vad kan jag säga. Jag är bara så pärskans lat. Och har prestationsångest? Kanske. Jag vet inte.

Sitter på jobbet och rullar tummarna. Det finns en massa att göra, men jag är inte ett dugg motiverad. Debugging här eller tech support där. System som inte ens kör den senaste koden uppvisar intressanta buggar som måhända redan är fixade, vad vet jag? Usch. Jag vill bara hem och spela Prince of Persia.  Alla Prince of Persia. Nåja, alla sedan “Sands of Time”, det räcker för min del. Jag vill styra en snerkig atletisk kille med knasig kvinnosyn och stort ego runt i en sandöken. Jag vill hoppa runt mellan flaggstänger och husväggar och konstiga falliska objekt. Drämma sabeln in i en biffig vakt ibland kanske? Ja, varför inte?

Men nejdå, här ska jag kolla varför Favoritkundens forecast kraschar. Så roligt då.